Köpmannen, predikanten och landeriet
Mitt i kvarteret, i backen nedanför skolan, ligger huset som gett namn åt hela Bagaregården. Här festade köpmannen Morten Waern – till förtret för traktens predikanter.
Långt innan det fanns landshövdingehus, svängda gator och skola här låg det ett landeri – en lantgård strax utanför staden, där förmögna göteborgare hade sitt sommarnöje och odlade det som behövdes. Under 1600- och 1700-talet kallades stället Härlanda. Men i mitten av 1600-talet arrenderades marken av bagaren Joachim Schönfelt, och det är honom vi har att tacka för namnet: Bagaregården.
Den första större bebyggelsen kom troligen 1680, när Paul Jörgensen arrenderade stället. 1758 tog källarmästaren Johan Minten över och drev ett värdshus som blev populärt bland göteborgare på utflykt. I en beskrivning från 1831 finns en huvudbyggnad i två våningar och flera ekonomibyggnader. Det är bara huvudbyggnaden som finns kvar i dag.
Köpmannen och predikanten
På 1800-talet ägdes landeriet av köpmannen Morten Waern, av den mäktiga handelssläkten Waern. Och på Bagaregården var det fest – kanske lite för mycket fest, tyckte vissa.
I Redbergslid fanns Evangeliska Lutherska Missionsföreningen, vars predikant Per Larsson inte höll inne med vad han tyckte om herrskapens kalas. Han såg dem delvis som synd, och hos Waern på Bagaregården flödade enligt Larsson alkoholen i alltför stor mängd. Herrskapen i Örgryte socken kände sig förtalade – och blev därför inga flitiga givare när missionsföreningen sålde sykretsens arbeten eller samlade in pengar.
Inom missionsföreningen visste man att Larsson hade rätt, men styrelsen insåg också att predikanterna behövde ha en smula sinne för diplomati.
Det slutade i en schism. 1875 flyttade Per Larsson till Halmstad, och hans kolleger Andersson och Bengtsson lämnade sina predikouppdrag med hänvisning till ”jordiska kallelser”. Föreningen skaffade nya predikanter som kom bättre överens med herrskapen – bland dem Lars Olsson från Vårgårda.
Någon vänskap mellan missionsföreningen och den rike Waern blev det aldrig. Men när hans slut närmade sig bad man ändå förböner för honom på sammankomsterna. Morten Waern dog 1896.
Staden köper landeriet
Den 1 juni 1899 beslutade Göteborgs stadsfullmäktige att lösa in Bagaregården från Mortens änka, Emma Waern, för 100 000 kronor. Det blev starten för stadsdelen vi känner i dag – läs mer i Historien. Gårdens marker blev gator, landshövdingehus och villor, men den gamla huvudbyggnaden fick stå kvar.
Släkten lever kvar i gatunamnen. Waernsgatan fick sitt namn 1915, men den anses i första hand hedra Mortens bror Carl Fredrik Waern. Han var Göteborgs stadsfullmäktiges förste ordförande 1863–1870 och blev sedan statsråd och chef för finansdepartementet.
Landeriet på kartan
Bibliotek och Sveriges första fritidsgård
När stadsdelen växte började huset användas för allmänna ändamål. 1934 flyttade Redbergslids folkbibliotek in, och 1936 öppnade Gamlestadens ungdomsgård – senare Bagaregårdens fritidsgård – i bottenvåningen. Det var Sveriges första kommunalt drivna ungdomsgård.
Biblioteket blev kvar i över 70 år. Först 2007 flyttade biblioteken till det nya kulturhuset Kåken i det gamla Härlandafängelset. I dag ägs landeriet av Higab och används som kontor. Stommen är troligen från 1700-talet – exakt hur gammalt huset är vet ingen.
Så nästa gång du går nedför Bagaregårdsgatan: titta upp mot det gamla trähuset i backen. Där bakade en bagare sitt namn in i stadsdelen – och där fick en köpman höra att han festade för mycket.